Tankar mellan säsongerna

Ljus sommarkväll utanför matsalsfönstren. Bergen känns långt borta. Men ändå alltid nära. Därifrån jag nyss kom eller dit jag snart är på väg. Rätt ofta får jag frågan om varför jag gör det här. Med antydan om att riskerna är för stora. Jag har med tiden accepterat att de som ställer den frågan varför inte kommer att förstå svaret, hur det än lyder. Att förklara känslan, storslagenheten, för någon som frågar varför, går inte. Men visst tänker jag på riskerna. Inför varje jobb funderar jag ingående på hur jag ska dela upplevelsen med mina gäster på ett säkert sätt. Folk pratar om adrenalin och endorfiner, det är säkert en del sånt i omlopp. Själv har jag dock svårt att identifiera mig i den beskrivningen. Det jag upplever är känslan av att vara levande, att verkligen leva stunden. Det finns ett engelskt uttryck som lyder "Sensing the place", det stämmer bra tycker jag. Bara här, just nu, 100%. Den känslan är inte helt vanligt i vårt samhälle idag. Den är värd att jobba för.